# Hampans nordiska historia: från Osebergsgraven och völvorna till Gotlands industrihampa > Webbversionen av Helsamas bok. Hampafrön i Osebergsgraven år 834, völvorna och Frejakulten, Överhogdalsbonaderna vävda av hampa, pollen från 350 f.Kr., och vad som faktiskt går att belägga om Gotland. **Källa:** https://helsama.se/kunskap/hampans-nordiska-historia/ **Kategori:** historia · **Publicerad:** 2026-09-04 · **Uppdaterad:** 2026-09-10 --- **Kort svar:** Hampa har följt människorna i Norden sedan järnåldern. Frön av *Cannabis sativa* låg i Osebergsgraven år 834, fyra av tio undersökta vikingatextilier innehåller hampafiber, och pollen från hampa finns i sediment kring Oslofjorden redan från 350 f.Kr. Den här texten är webbversionen av Helsamas bok *Hampans nordiska historia*, från Osebergsgraven och völvorna till Gotlands industrihampa. ## Vad hittades i Osebergsgraven? År 1904 gjordes ett av vikingatidens mest spektakulära arkeologiska fynd: Osebergsgraven i Norge. Graven dateras till omkring 834 e.Kr. och innehöll ett nästan perfekt bevarat vikingaskepp. Den är en av de rikaste som någonsin påträffats från vikingatiden. Bland fynden fanns en rikt utsmyckad vagn, flera slädar, sängar, kistor och husgeråd, vävverktyg och stora mängder textilier, samt många djur, däribland hästar och hundar. Ett mindre men anmärkningsvärt fynd var en liten påse med hampafrön. Flera frön av *Cannabis sativa* hittades i graven. Det intressanta är att det inte fanns några tydliga föremål av hampafiber i graven, trots att hampa annars användes i vardagen för rep och textilier under vikingatiden. Fröna verkar därför inte ha haft någon praktisk funktion bland gravgåvorna. Fyndet väcker frågor om vilken betydelse växten kan ha haft i just detta sammanhang. ## Vem begravdes i Oseberg, en drottning eller en völva? Flera detaljer i Osebergsgraven har kopplats till symbolik kring gudinnan Freja. I nordisk mytologi förknippas Freja nära med katter, som enligt traditionen drog hennes vagn. Den stora ceremoniella vagnen är rikt utsmyckad, och en del av ornamentiken föreställer katter. Inledningsvis presenterades graven för allmänheten som en kunglig grav, ofta beskriven som en drottning eller en kungs mor. Detta skedde i en tid då Norge höll på att frigöra sig ur unionen med Sverige. Att antyda att kvinnorna i graven kunde ha varit völvor, ledare kopplade till den fornnordiska religionen, låg därför långt utanför vad som ansågs lämpligt i samtidens forskning och samhälle. Den norska forskaren Maria Kvilhaug har berättat att hennes farfars farfar, Ole Henrik Kvilhaug, var närvarande vid utgrävningen 1904. Hon beskriver hur folk från hela trakten samlades vid högen för att se vad som fanns när den öppnades. Enligt Kvilhaug fanns det tidiga forskare som ansåg att gravens föremål snarare pekade mot völvor, kvinnor med en särskild roll i samhället. Den tolkningen hölls länge utanför den offentliga berättelsen. Arkeologen Anne Stine Ingstad drev tesen att Oseberg var en del av en religiös kult. I *The Ship as Symbol in Prehistoric and Medieval Scandinavia* (Nationalmuseet, 1995) går hon igenom detaljerna i skeppet, som de mystiska stavarna och kattutsmyckningarna, och argumenterar för att fyndet med stor sannolikhet hör till en Frejakult och att en av kvinnorna var en völva. Trots detta är det fortfarande ofta drottningversionen som presenteras i museimiljöer där delar av Osebergsfynden visas. När man betraktar hela fyndet, skeppet, vagnen, kattmotiven, staven och de många gravgåvorna, finns det flera möjliga tolkningar. Läsaren får själv avgöra vilken som verkar mest trolig. ## Hur starka var Osebergskvinnorna? Skelettanalyser av de två Osebergskvinnorna visar tecken på hård fysisk belastning: bentäthet, muskelfästen och skelettmarkörer som pekar på kroppar formade av ett liv av krävande utövning. Bokens tolkning är att det inte var bortskämda drottningar som lades i skeppet, utan kvinnor vars liv byggdes kring disciplin, övning och fysisk träning som ett dagligt hantverk. Styrkan var det synliga spåret av en kallelse, på samma sätt som en indisk yogi lever sin roll. ## Vad var Frejakulten? Frejakulten var enligt Britt Sollis *Seid, myter, kjønn og sjamanisme i vikingenes tid* (Pax, 2002) ingen enkel fruktbarhetskult. Det var ett förfinat initiationssystem med egen kosmologi, egna metoder och egna stadier av förvandling. Freja lär ut sejd till asarna, gudinnan som källan till kunskap. Völvor vandrade med lärlingar, utövade spådomskonst med stav och trans, och hade stor auktoritet i sina samhällen. Initiationen rörde sig genom symbolisk död och pånyttfödelse: Gullveig, den första völvan, brändes tre gånger och steg starkare för varje gång. Det gamla jaget måste dö för att det nya ska födas. Fornnordiskan har till och med ett eget ordförråd för återfödelse, *endrborinn* och *aptrborinn*, livet som en spiral snarare än en linje. ## Vilka paralleller finns med indisk tantra? När man tittar närmare delar Frejatraditionen och indisk tantra en anmärkningsvärd mängd struktur. Den heliga kvinnliga kraften: Freja som källan till kunskap motsvaras av Shakti som den feminina urkraft från vilken all andlig kunskap flödar. Rituell förening: hieros gamos, det heliga giftermålet med gudinnan som initiation, motsvaras av maithuna, rituell förening som verktyg för uppvaknande snarare än fortplantning. Bortom det binära: *ergi*, könsöverskridande beteende kopplat till sejd, motsvaras av Ardhanarishvara, Shiva som halvt man och halvt kvinna. Geometrisk meditation: skandinaviska bronsålderslabyrinter, med dokumenterade kopplingar till Indien och Afghanistan, motsvaras av tantriska yantra och mandala. Funktionellt liknande: navigering av det inre landskapet. ## Användes hampa som verktyg för sinnet? Parallellen stannar inte vid den rituella strukturen. Den sträcker sig till själva växten. I den indiska yogiska traditionen har cannabis, bhang, använts i tusentals år som verktyg för meditation och kontemplation, helig för Shiva, beredd av asketer och fortfarande använd av sadhuer. Filosofen Sebastian Marincolo argumenterar i *Elevated: Cannabis as a Tool for Mind Enhancement* för att växten kan användas som ett instrument för kreativt tänkande, med uppmärksamhet, episodiskt minne, mönsterigenkänning och introspektion som exempel. Det är hans tes, inte ett medicinskt påstående. Sett så här löpte samma växt genom båda traditionerna: näring för kroppen, ritual och meditation för sinnet. Osebergs völvor och Indiens yogis använde samma verktygslåda. ## Varför spelar den här historien roll? Berättelsen om hampan och völvorna handlar inte bara om en växt eller en vikingatida grav. Den säger också något om hur mycket av den nordiska kulturen som har gått förlorad. När kristendomen etablerades i Norden förändrades den religiösa och kulturella strukturen snabbt. Den äldre fornnordiska traditionen, där berättelser, kunskap och världsbilder fördes vidare muntligt, ersattes av en mer centraliserad och dogmatisk religiös ordning. Under denna period försvann stora delar av den gamla kunskapen. Många texter från den förkristna tiden brändes. Ett tydligt exempel är Den poetiska Eddan, en samling dikter om nordisk mytologi och kosmologi. Den har bevarats i endast ett enda känt manuskript, Codex Regius, som skrevs ned på Island på 1200-talet, flera hundra år efter vikingatiden. Samtidigt började människor som förknippades med den äldre traditionen att förföljas. Kvinnor som ansågs ha kunskap om örter och läkekonst kunde under senare århundraden anklagas för häxeri, och i Europa och Norden dömdes och avrättades många under häxprocesserna. Den äldre fornnordiska världsbilden var i många avseenden mindre dogmatisk än de religioner som senare tog över. Det fanns inga centrala skrifter eller någon enhetlig lära. Istället fanns en kultur där naturen hade en central plats och där två grundläggande principer återkommer i sagor och källor: naturen betraktades som helig och levande, och främlingar och gäster skulle behandlas med respekt. När man studerar arkeologiska fynd som Osebergsgraven, och detaljer som hampafröna, blir de mer än historiska kuriositeter. De är fragment av en kultur som till stor del försvann, men som fortfarande kan skymtas genom de få texter, fynd och berättelser som överlevde. ## Hur gammal är människans relation till hampa? Hampa är en av de äldsta växterna människan har odlat. I tusentals år har den använts till textilier, mat, läkekonst, rep och segel. Nästan varje civilisation har haft en relation till den. Den följde människor över kontinenter och genom epoker, och där människor odlade mat växte hampan vid sidan av. Hampafrön är också mat. De innehåller fullständiga proteiner, essentiella fettsyror, mineraler och vitaminer, och deras fettsyror finns i en balans som liknar den kroppen själv använder. I tusentals år åt människor hampafrön utan att tänka närmare på det. Det var helt enkelt en del av kosten. Näringsinnehållet i detalj finns i [hampans näringsprofil](/kunskap/hampans-naringsprofil). ## Hur användes hampa i svensk vardag? I Norden användes hampa till allt från tyg till mat. En mindre känd användning var tvål. Historiskt tillverkades grön såpa av hampaolja, och den naturliga färgen var gulgrön och kom från växtoljan själv. Senare ändrades receptet. När hampan försvann från produktionen började såpa istället göras av tallolja och färgas grön artificiellt. ## Är Överhogdalsbonaderna vävda av hampa? Ja, delvis. Överhogdalsbonaderna är fem textilfragment som hittades 1909 i Överhogdals kyrka i Härjedalen, ofta kallade Sveriges Bayeuxtapet. De hör till de äldsta bevarade figurativa bonaderna i Norden, med jaktscener, gudar, mytologiska djur och det som oftast tolkas som scener ur Ragnarök. De hänger nu i klimatkontrollerade montrar på [Ahlbergshallen i Östersund](https://www.jamtli.com/utstallningar/overhogdalsbonaderna/), en del av Jamtli. År 2013 publicerade textilhistorikern Gunilla Skoglund tillsammans med Margareta Nockert vid Statens historiska museum och professor Bodil Holst vid Universitetet i Bergen en artikel i [Scientific Reports](https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC6505677/) som svensk dagspress nästan helt ignorerade. Av tio noggrant undersökta skandinaviska textilier från vikingatid och tidig medeltid, kol-14-daterade till mellan 780 och 1420 e.Kr., innehöll fyra hampafibrer. Bland dem fanns Överhogdalsbonaderna, daterade till 800 till 1170 e.Kr. i två separata analyser 1991 och 2005, alltså vävda mitt under vikingatidens höjdpunkt. Studien använde optisk mikroskopi, svepelektronmikroskopi och kemisk analys för att identifiera fibertyperna. Slutsatsen var entydig: fyra av tio textilier innehöll hampa, tre blandade med lin och en av ren hampa. Fram till 2013 antogs bonaderna vara av lin eller ull, eftersom hampa enligt rådande uppfattning var en grov fiber för rep och säckar, inte finare textilier. Det viktigaste fyndet var kvalitativt: hampafibrerna var nästan lika fina som lin. Vikingarna valde hampa inte för att den var billig, utan för att den gav slitstarka, fina och väderbeständiga tyger. Mer om fyndet finns i [artikeln om Överhogdalsbonaderna](/kunskap/sveriges-vikingatextil-hampa). ## Odlades hampa i Norden före vikingatiden? Ja. Pollenanalyser från sedimentlager i Oslofjorden visar betydligt mer hampapollen än linpollen så långt tillbaka som 350 f.Kr. till 450 e.Kr., romartiden och järnåldern, innan Norden ens hade ett skriftspråk. Det är dokumenterat i Skoglund-studien med hänvisning till tidigare arbete av botanikern Knut Fægri, vars pollenkartering av södra Norge är standard inom nordisk paleobotanik. Det äldsta säkra belägget för hamparötning i Skandinavien, från Lindängelund i Skåne under romersk järnålder, redovisas av [Larsson och Lagerås i Environmental Archaeology (2015)](https://doi.org/10.1179/1749631414Y.0000000029). När Caesar gick över Rubicon odlades hampa längs norska och svenska kuster. När kristendomen nådde Norden odlades hampa. När Gustav Vasa kröntes 1523 odlades hampa fortfarande, och regalskeppet Vasa, en av Sveriges största historiska skatter, innehåller hampafiber i rigg och drevning. ## Vilken roll hade Gotland i hampans handelshistoria? En mindre roll än vad som ofta påstås, och boken rättar här sin tidigare tryckta version. Gotland var under medeltiden en transitnod för Östersjöhandeln. Historikern Lilienfeld beskriver ön i [Webster Review of International History (2022)](https://websterreview.lse.ac.uk/articles/34/) som en kritisk knutpunkt för handeln genom Östersjön, men varorna som namnges är pälsverk och virke, inte hampa. Riggen till Europas flottor kom österifrån: enligt Bromley i Studia Historica Gedanensia (2022) stod Ryssland för 95,9 procent av Storbritanniens hampaimport 1767 till 1782, via S:t Petersburg och Riga. Gotlands hampa var, som i resten av Sverige, en gröda för husbehov: rep, tyg, olja och frön till den egna gården. ## När blev Sverige en hampanation, och när förbjöds odlingen? Under och efter andra världskriget hade Sverige en storskalig hampaproduktion, med omkring 2 000 hektar per år mellan 1942 och 1952, och Gotland var ett av odlingsområdena. Hampan användes till textilfibrer, rep och industriprodukter. Sedan tog utvecklingen en tvär vändning. I mitten av 1960-talet förbjöds odlingen av hampa i Sverige, i kölvattnet av internationell narkotikalagstiftning och under inflytande från USA, där *Cannabis sativa* klassades på samma sätt som marijuana trots att industrihampa inte har några berusande egenskaper. Förbudet innebar att en flera hundra år gammal odlingstradition försvann på en enda generation. Det är också en av anledningarna till att det än idag inte går att odla hampa fritt i Sverige, även om EU har lättat på reglerna. Vad som gäller nu står i [kan man odla hampa i Sverige](/kunskap/kan-man-odla-hampa-sverige). ## En uråldrig relation Hampa har funnits med oss längre än de flesta länder, språk och religioner. Den växte i de första åkrar människan brukade. Den vävdes in i våra kläder och spanns till våra rep. Den närde oss. Den lades i vikingagravar och följde oss på vår sista resa. Den glömdes bort, och nu kommer den långsamt tillbaka. Kanske är det inte vi som återupptäcker hampan. Kanske är det hampan som tålmodigt väntar på att vi ska minnas. Boken finns också som pdf att ladda ner via [helsama.se/hampa](/hampa). --- *Helsama OÜ, högkvalitativa hampaprodukter. https://helsama.se/kunskap/hampans-nordiska-historia/*